Storytime...

Han tänkte på hur fint det hade varit. Men han kunde inte fortsätta, inte när han visste hur hans syster skulle reagera. Dessutom hade Cynthia redan sagt att hon inte ville veta av honom efteråt och det avgjorde väl egentligen saken.

Han suckade. Bara tanken på morgondagen gjorde honom illamående. Han kände sig trött, trött på livet. Någon knackade på dörren och han hörde systerns arga röst skälla på honom. "Kan jag få skita ifred eller?!?!" han bara kände för att säga det.

Tankarna blev till bomull och han kände tydligt igen känslan av tomhet. Hur många kvällar hade han inte stått framför spegeln och tänkt att nu, nu skulle han svälja pillren i burken och sen ville allt bli bra. Han fick sig inte att göra det i dag heller. Han kunde inte.


När han öppnade dörren stod hon där och blände på honom, hans älskade syster. "Cynthia ringde. Hon vill att du åker och hämtar henne hos Jonah. Du tänker väl inte göra det?!" en ny suck. "Jag måste." han orkade inte förklara för henne varför han inte kunde låta bli, han orkade inte förklara att han måste få hålla om henne och trösta henne. Det var hans enda chans...

Öhööhöhöö... Nej men ärligt, det var nåt jag drömde i natt. Det var ingen som sade att jag lade ner tid på att formulera mig, men dagens människor dömer ändå ut en efter att ha läst fyra rader så jag antar att du tror att jag inte kan bättre. Din förlust!

God natt.

Nya banor...

Kände bara för att skriva av mig lite. Ibland är jag på humör för att läsa och ibland skriva. I dag var det visst skriva. Ibland hatar jag människor utan anledning... Jag bara vill inte tycka om den, även om de inte gjort något fel. Sånt är livet eller?