Tänk på förr i tiden när vi inte kände varandra så bra...

Det här med att gå upp klockan fem på morgonen kanske inte är så jobbigt för många människor men för mig är det inte riktigt grejen. Jag är rätt så morgonpigg men när det gäller måndag morgon på väg till skolan känns det inte helt okey. Meen det är bättre än att åka in på söndagar så jag får väl stå mitt kast.

I dag var ingen direkt krävande skoldag eftersom att vi bara hade ridning på förmiddagen. Då red jag Hektor, han lite av en drake kan man tycka. Jag menar, han är ju snäll och allt sånt men så fort man sitter upp har han inte tid att vara söt längre. I dag började vi med att rida ut en sväng och klättra lite. Så gott som alla hästarna hade lite fnatt och hoppade, sprang runt och skuttade som ystra kaniner. Klättringen var ren underhållning som bjöd på det ena mer misslyckade försöket efter det andra när hästar och ryttare galloskuttade uppför den småbranta sandbacken. Inte heller vägen dit gick lugnt för sig. Sedan avslutades ridlektionen med ett travpass i ridhuset där Hektor lekte arg racerbil som ville döda alla andra och komma först i (vilket?!) mål.

Efter skolan red jag barbacka runt travbanan på Erikas häst Jossan. Den var en något annan typ av häst som gjorde allt man bad om och bara skrittade på (!) på lång tygel. Lite pirrigt var det ju att rida en helt ny häst barbacka i mörkret men hästen har ju rykte på sig för att vara snäll så det blev inga problem med det.

Hjälpt R att flytta till PS har jag också gjort. Men det var ju inte så mycket att säga om det. Jag lurade till mig det lättaste sakerna och sen var det bara att bära tills det var tomt^^

Nu sitter jag här då, vid datorn, och funderar på hur jag skall få råd med allt. Men det löser sig väl på nåt vis.

Saknar R2 nu. Hade ju dessutom varit trevligt att få lite "perfekttid" med honom utan att bli störd av jobbiga samtal från bland annat mamma. Men det kommer väl.

Nu skall jag sitta här och uggla på skolan i tre veckor, fast jag hoppas att jag får åka hem nästa lördag, annars kommer jag att smälta bort av tristess. Jag vet att jag är fantasilös och att jag säkert kunde gjort nåt kul men tro mig, det är svårare än det verkar.

Aja. Jag tror att det var allt för denna gång. Bye.