Tiden går fort. Snart har jag slutat gymnasiet, fått jobb, flyttat hemmifrån, gift mig, skaffat ungar, hus, bil, hund och katt. 40:års kris, mormor, gammel mormor osv. Men jag tycker inte att livet är kort. Livet är inte för kort för att ta en paus, bara stanna upp och inte göra nåt. För vad är väl livet värt om man aldrig kan pausa det och bara se hur det flyger i väg. Det får en att uppskatta att man lever. Det får en att inse att man vill uppleva saker, se saker, göra saker.
Allt från ett fint löv på marken till bergsklättring. Det spelar ingen roll. Man vill vara med om det. Man vill se den korta skönheten i något litet och obetydligt, man vill känna pulsen slå när man står på toppen.
***
***
***
Red Tobbe i dag. Hopplektion och han var jätte spänd. Magkänslan var dålig redan i boxen, han var så rastlös. Inne i ridhuset var han stressad. Uppvärmningen blev bara spring och jag gjorde allt för att få honom avslappnad, men fick ingen riktig reaktion. Att hoppa var tungt, han ville liksom inte vara med. Han mest bara sprang, vi fick några språng som kändes jätte fina men när vi skulle hoppa bana blev det bara dumt. Jag vet inte varför jag avbröt egentligen, men det var någto som inte kändes riktigt bra bara. En känsla längst bak i magen som sa att det här inte var nån bra idé. Så det blev inte så mycket hoppa på mig. Men jag är nöjd och när vi trava av var han jätte fin.
***
***
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar