Nu är det åter igen dags...

För den betydelsefulla veckan: Lovstädning. Veckan då "alla" rum får en ordentlig genomgång med dammsugare, sopkvastar, trasor, skurborstar, vatten och tvål. Alla rum på internatet blir rengjorda, listerna skall lysa och det där hörnet som man annars skiter i får en efterlängtad genomgång av den ökända svabben.

Paniken som uppstår på elevhemmet när lappen med städinstruktioner skickas på mailen. Stressen kan luktas lång väg när fredagen nalkas och man tänker att 300 kr i böter, det är mycket pengar de...

När man åker iväg på lov, ja då är det äntligen försent. Man sitter och funderar en stund på om man dammtorkade alla lamporna men det finns inget att göra nu ändå. Man lutar sig tillbaka och håller tummarna för att den gula post-it lappen för med sig ett gott budskap nästa gång man öppnar rummsdörren.

Livet på internatet är nog intressant allt. I går hällde mina grannar ut en vattenhink i korridoren och lade sedan över ungefär 350 pappershandukar som de sedan planerade vart de skulle kasta. Jag är glad att min dörr var låst annars hade jag nog varit en tänkbar kandidat.

*

I morgon åker en hem då. Sedan är det lov och då får man väl bara hoppas att det blir som man tänkt sig eller iaf till det bättre. Jag har väl inte tänkt så mycket. Men man får väl passa på att göra det som man annars inte hinner med. Typ allt. Jämt. Snart är det väl dags för nya tider och då är det bäst att man är väl förberedd.

Om situationen kan lösa sig snart så kan jag kanske börja leva ett normal liv. Det är svårt att lära sig det här med att sätta av tid till annat och andra än mig, hästen och det vanliga arbetet. Nu skall en social bit också fyllas och när dessa krockar med det jag måste göra så blir jag förvirrad och frustrerad. Jag vill hinna allt men om jag måste välja så finns det andra saker som är viktigare än att sova och att vara trög.

Så till alla där hemma som tycker att saker jag gör går emot så är det faktiskt ert fel! Jag Hinner inte vänta och jag hinner inte vara effektiv, folk drar i mig från alla håll och ni är inte oersättliga. Jag klarar mig själv och det gör tydligen inte ni. Så antingen så går folk upp när jag gör eller så går de och lägger sig när jag gör. Världen rasar och jag måste vara en del av det som håller den uppe om jag vill behålla livet. Betyder jag nått för nån av er så får ni väl hjälpa till då. Jag blir ju inte klar fortare om jag får mer att göra, som att sitta barnvakt. Nu är det jag och det jag vill göra som gäller ett tag.

Jag klarar ju ändå inte av att vara hjälpsam och trevlig. Ni skall se att jag blir mycket gladare när jag bara får återgå till mitt eget system. Precis som i ridhuset så är det den som har ett mål som har förtur till fyrkantspåret, så har jag saker som måste göras till betsämda tider ocg då rättas det jag gör efter det. Ta-da. Inge mer me de.


(och sen ändrar jag mig om fyra minuter... Men det hindrar ju t.ex. inte dig R2, att inte stå i vägen. Jag blir inte trevligare när jag är trött)


<3

Ibland är det faktiskt lättare sagt än gjort.

Jag vet inte om det är luften eller det faktum att det inte är någon luft här längre. Men jag kan intye koncentrera mig på det som är viktigt. jag kan inte leva det liv som "de" vill att jag skall leva. Jag måste få lite svängrum. Men kanske är det som dom säger. Jag kan inte ta hand om mig själv längre. Jag är inte menad för något annat än det jag är nu. Visst kan man försöka motbevisa faktum men man kan ju tröttna på det med. Att alltid vara tvungen att bevisa för alla att jag kan. Just nu kännes det som att jag helt enkelt Inte Kan. Jag kan inte, det går åt skogen och jag kan inget göra för att det skall bli rätt. Så känns det.

Jag vet inte om tanken har slagit dig än men, livet är grymt orättvist ibland.

Nej, nu över till något annat. Jag har fått mitt rep nu^^ 7,2 m långt och jag är kääääär i det. Så jag hoppas verkligen att det inte är 20 minus grader ute när jag kommer hem för då skall jag prova det! Jag tycker Alma har varit vldigt duktig de senaste veckorna och jag tror att min medryttare (och tro det eller ej: Min mor) har en del av skulden. Hon ärenklare att jobba med när hon blir hanterad under veckans gång. Eftersom att jag är i skolan fem dagar i veckan blir det väldigt svårt att hålla i gång träningen och att komma vidare med den. Men nu går det lättare. Så jag hoppas hoppas.

Det vill jag inte...

Dying right here is forbidden!

Well... Sue me!!!

Om jag berättar ett skämt. Skulle du skratta då? Jag antar det, eftersom att ett skämt är roligt. Om det inte får folk att skratta är det ju liksom inte ett skämt. Eller så är det ett dåligt skämt, men då är det ju bara ett halv skämt. Eller?

I alla fall. Jag vet inte om jag skall säga det här.... Men det finns vissa saker här i livet som du inte vill veta om mig. Så, då vet du det. Jag är trött, vet inte om det märks??? Gör det det?

Tänk. Snart är jag en vuxen människa som färväntas ta tag i mitt liv och lyckas här i världen, men tänk om jag inte känner för att ta tag i mitt liv då? Tänk om jag vill låta livet ta mig dit det vill och sedan bara bygga en by kring den plats jag är på just här och nu? Det låter inte vettigt för fem öre men just nu är jag kanske lite för flumm för att få bestämma själv vad jag skall göra med mitt liv.

Jag vet inte, kanske är det inte försent att göra något åt det.
God natt.