Nu är det åter igen dags...

För den betydelsefulla veckan: Lovstädning. Veckan då "alla" rum får en ordentlig genomgång med dammsugare, sopkvastar, trasor, skurborstar, vatten och tvål. Alla rum på internatet blir rengjorda, listerna skall lysa och det där hörnet som man annars skiter i får en efterlängtad genomgång av den ökända svabben.

Paniken som uppstår på elevhemmet när lappen med städinstruktioner skickas på mailen. Stressen kan luktas lång väg när fredagen nalkas och man tänker att 300 kr i böter, det är mycket pengar de...

När man åker iväg på lov, ja då är det äntligen försent. Man sitter och funderar en stund på om man dammtorkade alla lamporna men det finns inget att göra nu ändå. Man lutar sig tillbaka och håller tummarna för att den gula post-it lappen för med sig ett gott budskap nästa gång man öppnar rummsdörren.

Livet på internatet är nog intressant allt. I går hällde mina grannar ut en vattenhink i korridoren och lade sedan över ungefär 350 pappershandukar som de sedan planerade vart de skulle kasta. Jag är glad att min dörr var låst annars hade jag nog varit en tänkbar kandidat.

*

I morgon åker en hem då. Sedan är det lov och då får man väl bara hoppas att det blir som man tänkt sig eller iaf till det bättre. Jag har väl inte tänkt så mycket. Men man får väl passa på att göra det som man annars inte hinner med. Typ allt. Jämt. Snart är det väl dags för nya tider och då är det bäst att man är väl förberedd.

Om situationen kan lösa sig snart så kan jag kanske börja leva ett normal liv. Det är svårt att lära sig det här med att sätta av tid till annat och andra än mig, hästen och det vanliga arbetet. Nu skall en social bit också fyllas och när dessa krockar med det jag måste göra så blir jag förvirrad och frustrerad. Jag vill hinna allt men om jag måste välja så finns det andra saker som är viktigare än att sova och att vara trög.

Så till alla där hemma som tycker att saker jag gör går emot så är det faktiskt ert fel! Jag Hinner inte vänta och jag hinner inte vara effektiv, folk drar i mig från alla håll och ni är inte oersättliga. Jag klarar mig själv och det gör tydligen inte ni. Så antingen så går folk upp när jag gör eller så går de och lägger sig när jag gör. Världen rasar och jag måste vara en del av det som håller den uppe om jag vill behålla livet. Betyder jag nått för nån av er så får ni väl hjälpa till då. Jag blir ju inte klar fortare om jag får mer att göra, som att sitta barnvakt. Nu är det jag och det jag vill göra som gäller ett tag.

Jag klarar ju ändå inte av att vara hjälpsam och trevlig. Ni skall se att jag blir mycket gladare när jag bara får återgå till mitt eget system. Precis som i ridhuset så är det den som har ett mål som har förtur till fyrkantspåret, så har jag saker som måste göras till betsämda tider ocg då rättas det jag gör efter det. Ta-da. Inge mer me de.


(och sen ändrar jag mig om fyra minuter... Men det hindrar ju t.ex. inte dig R2, att inte stå i vägen. Jag blir inte trevligare när jag är trött)


<3