Jag lever bland vargar, slit livet av dig för ditt och mitt. Inget är vad det en gång var. Världen är i förändring och det finns inget kvar. Vem kunde väl ha vetat att det skulle bli såhär? Det finns inget jag önskar att jag hade gjort annorlunda. Jag vill bara att det skall ta slut.
Bit ihop och håll tillbaka tårarna när jag ser dig, hur du rör dig och jag hör dig andas en evighet bort. Jag kan inte sitta still, jag kan inte sova. Ditt minne jagar mig dag och natt, du och alla andra.
Finns det någon jag saknar? Något jag vill ha tillbaka. Jag kan räkna mina vänner utan händer snart. Hur kan det ha sig att jag visar alla tänder när du säger hej? Varför reser sig håren när du är nära? För att jag tror att jag vet? Jag vet att det gör ont att vara ensam, men det är ännu värre att känna sig lämnad.
Så jag stänger butiken och drar ner gardinen, plockar fram klubban, slår först och frågar inte ens.
Men jag är inte så säker på att det är det jag hade valt om jag kunde välja....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar