Är det konstigt att paranoia finns?

Jag ser parodier på mitt eget liv hela tiden. Människor som har de samma problemen och som ställer de samma frågorna. Det är som att se in i framtidem och man önskar att det inte är så. Hoppas att det inte slutar så.

Jag måste ständigt påminna mig om att det inte är mitt liv jag tittar på. Det är någon annans, annars blir det internkrig på röda mattan, utan tvekan. Men det är svårt när allt ser helt likadant ut och man till slut inte vet vart man har sina närmaste just för att spegelbilden upplever besvikelse. Som att försöka skillja på dröm och verklighet när man just har drömt en mardröm och det är helt mörkt i rummet, ingen i närheten. Man kan inte låta bli att smygtänka lite att det kunde ha varit tillfälle.

Men jag kan ju inte börja anklaga folk för något som är någon annans fel bara för att den gjorde något som kunde ha varit dens fel.

Nej. Nog om det. Jag skall städa i morgon. Läskigt när Ulf skall kolla städningen. Han påstår att han inte är så sträng med det är han! Så är det bara.