Inte en chans säger dom! Men visst fan kan jag. Visst fan skall jag visa er. Jävla miffon! Ah. Se det funka ändå. Eller hur? Läs erotisk poesi och lyssna på Lovegame, kom sen och säg att du vill ha mej. Hur långt får man gå innan man gått för långt? Kanske beror på vem man är. Om jag går ut på stan i kort kort och urringat så kanske det blir fel? Käften fördomsfulla gamla haggor! Tänk dig själv, den enda som inte överraskar. Men nog om oss och mindre om mig.
Vad vill du med dig själv? Vad vill du med livet? Vet du det? Hur gammal är du? Lite sen kanske? Retligt eller hur? Men jag har en god nyhet åt dig, det är aldrig försent att bli vad du önskar. Men det betyder ju inte att du måste sitta och vänta i ett halvt liv med att förverkliga något. Kör hårt.
Vem är du? Vet du det? För många frågor? Bara om du tar åt dig. Tempot är för högt i dagsläget och du kan inget göra. Men ta det lugnt. Ingen saktar ner om alla försöker göra allt fortast. Tänk dig en värld utan färger. Så blir den om vi inte skärper oss. Gissa vad, jag vet.
kan man egentligen gå för långt? Vart går gränsen? Finns det någon gräns? Bryr sig folk egentligen? och vilka är de som bryr sig och varför gör dom de?
SvaraRaderaJag vill ha mer självförtroende jag vill kunna allt om hästar och deras beteende och varför vissa problem uppstår. Sen vill jag ju leva lite där i mellan, göra sånt som är helt ovärt men ändå helt sjukt kul. Jag är för gamal för att inte ha gjort något åt livet. Jag låser hälst in mig själv någonstans och tar hälst inte kontakt med omvärden om ingen drar ut mig.
Alla kan bli de dom önskar om de bara lär känna sig själva lär sig sina brister och vad de är bra på, så de vet vad dom ska jobba med. Sen tror jag att man kan förändra sig själv och då kan man anpassa sig så pass bra att man kan göra precis allt de där folk bara går och drömmer om. Men de kommer att kosta, men jag tror att det är värt det. Och det är värt det om du bara vill tillräckligt mycket.
Ärligt så har jag ingenaning om vem jag är, jag tror inte jag känner mig själv. Jag tror till och med att jag är rädd för mig själv.
Jag tar åt mig, jämt och alldeles för mycket av allt.
Ojaa, de går för fort. Men egentligen så går de ju inte fortare än vad du känner för. Men de får konsekvenserna av att världen går förbi än om man inte springer ikapp den tiden man råkade tänka bort. Så sluta tänk och börja gå, men vem vill leva utan att tänka? Jag tror de är bra att stanna upp och tänka till ibland. Fast de brukar få dumma konsekvenser...
Mitt liv består av grått, rosa, glitter och svart och en blanding av detta. Därför blir jag väldigt förvirrad av färger som gult och brunt. :P