Ett tack till de som svek, de som aldrig stod upp för sig eller andra. De som gick när man behövde dem som mest. De som fortfarande tror att man kommer springande när de behöver en. Men om du går så kommer jag inte efter dig.
Sen finns de de man inte vill förlora. De man ber varje dag att skall stanna. De som betyder allt. Gärna också de som man känner sig mest osäker på, man har ju lagt sitt liv i någon annans händer. Man har gett dom allt och man vet att om de går så tar de allt med sig.
Har du någonsinn haft den känslan? Tänkt att denne någon kan försvinna och lämna dig likt ett krossat glas...? Men man härdar ut. Man lär sig att lita på varandra. Man klarar av tanken att ge sig själv till någon annan.
Tänk dig en plats där du är du, och du är någon som står dig nära.
vet precis hur det känns och vad du menar!
SvaraRaderafattar också vad du menar.
SvaraRaderaJag har väldigt svårt att lita på folk, och de tar nog tid innan jag gör de helt och håller. Jag är skeptisk till nästan allt alla säger. Har varit med om att de inte är sant och att de jag säger hamnar någonstans där jag inte vill att de ska vara. Och helt plötsligt är de man kallar för kompisar inte längre kvar också står man ensam kvar.
Jag klarar inte av att ge mig själv till någon annan, har för mycket kontroll behov för det.
<3
SvaraRaderaTill alla glada barn. Och en annan del av NP3h