Till häst med minnen för livet (och de som nästan tog livet av en)

Alma - "Jag tänker inte förlora mot en fyrhjuling!"

En vacker vinter dag var jag ute och red en tur med mamma och Bjonar, vi hade varit ute ett tag och var på väg hem (nerför en brant backe) då ett avlägset brummande uppenbarade sig. Kort därpå uppenbarade sig en fyrhjuling, ingen av hästarna reagerade speciellt så vi tänkte inte så mycket mer på det.

Andra bullar blev det dock när fordonet försökte köra om Alma. "Fan heller" såg hon ut att tänka och tog sats. "Fan heller" skulle jag tänka, men se de hann jag inte.... Om jag hade kört upp en smällare i röva på na hade jag antagligen fått lite samma resa, för hon for iväg som ett skott och tog upp jakten på fyrhjulingen, vars förare såg smått överraskad ut, men verkade tro att jag ville tävla mot honom så han gasa ju glatt vidare.

Nerför backen i 180 obekvämt. Jag minns svagt att jag blunda och hoppades på det bästa medans min häst inte hade några problem med att gå om och sedan fortsätta av ren lycka. Tjoho! eller kanske inte.... Hur som helst så tyckte inte ödet att det räckte med äventyr utan de skickade ut en älg på vägen också. Då skrek jag. Ett typiskt Paris Hilton skrik.... Älgen hoppade åt ena hållet och hästen åt andra. Plopp ner i snön och där tog det stopp. (tack gode Gud för det.......)

När fyrhulingen kom rullande hade föraren fått skäll av mamma och såg smått skamsen ut, men grattade mig med segern och bad om ursäkt för sitt korttänkande. Själv kände jag mig bara tacksam att jag levde. Alma verkade dock mycket nöjd och vägrade låta honom köra om. Så det slutade, pinsamt nog, med att hon fick gå först tills vi kom till en korsning där jag fick gå en bit med henne så att han kunde köra hem utan att hon förstod att han kört förbi henne och sen gå tillbaka och ut på vägen.

Mamma skrattade hela vägen hem och jag kan väl hålla med om att det var lite småkul. Men int fan tänker jag göra om det!