Sammanbrott.
Panik.
Ångest.
Tårar.
Sorg.
Kaos.
Missförstånd.
Fall.
Viktlös.
Svält.
Jag lovade att resa mig. Jag lovade mig själv att jag skulle klara av vardagen, livet. Jag lovade lärare bra betyg. Jag lovade vänner bättre gemenskap. Jag lovade kärlek och själ. Jag lovade mamma en bättre dotter. Jag lovade pappa mer tid. Jag lovade hästen rättvisa. Jag lova katten att leva för två. Jag lovade luft och lycka.
Jag lovade så många saker som jag aldrig hållit. Jag har försökt, med allt jag har. Att ge alla allt jag har. Att ge mig själv allt jag har. Det enda jag har gett är sorg. Sorg över att jag ger bort mig själv för att inte behöva känna att jag alltid gör fel. Man kan må dåligt av att vara stark också. Så jag har gett bort mig själv... Jag hittar inte hem, jag ser inte lärgre vart hem är. Jag vet inte längre vem som är.
En sak är att säga: Tänk positivt. Det finns ju så många som tycker att det borde räcka. Jag följer inte. Jag går. Jag seglar inte. Inte nu. En gång på liv och död. Men jag är inte tillagad ännu.
Jag har bara väldigt ont i själen.
onsdag 26 januari 2011
Se positivt, men vart är jag på väg?
Jag vet att jag nog har förändrats lite, personlighetsmässig, i det senaste. Men Jag är nog rädd att jag har tappat kontrollen lite och det har satt sina spår. För att klara av att hantera situationen har jag mer eller mindre stängt av. Ett sorts skydd mot omvärlden när jag är den enda som kan hjälpa mig att nå fram dit jag vill. Nu vet jag att det var en dålig tidpunkt att göra det på men ibland blir det bara så.
Många skulle nog anse att jag inte bryr mig eller att jag bara inte orkar engagera mig, och det stämmer väl till viss del i och med att jag inte orkar med något när jag är i fas.
Jag krafsar efter fäste på hala väggar för att ta mig upp igen och det måste få ta tid på sig att läka. Alla sår från förr försvinner inte hur mycket jag än hade velat att de skulle göra det. Jag måste leva med hur det var, tills det släpper tagen och jag har rett ut allt som inte gick som det skulle. Jag försöker verkligen springa i kapp resten av världen. Så får väl resten tro vad de vill..
*
Kanske är det dags för förändring igen. Kanske är det dags att bestämma sig för vad man vill och sedan bara göra det. Det är ju de här åren som man skall ut i livet och misslyckas. Det är ju nu man skall satsa på dumma grejer och inte klara av det för det är nu man har mod att göra det, det är nu man är full av hopp och drömmar. Det låter idiotiskt men det är bara så det är.
Många skulle nog anse att jag inte bryr mig eller att jag bara inte orkar engagera mig, och det stämmer väl till viss del i och med att jag inte orkar med något när jag är i fas.
Jag krafsar efter fäste på hala väggar för att ta mig upp igen och det måste få ta tid på sig att läka. Alla sår från förr försvinner inte hur mycket jag än hade velat att de skulle göra det. Jag måste leva med hur det var, tills det släpper tagen och jag har rett ut allt som inte gick som det skulle. Jag försöker verkligen springa i kapp resten av världen. Så får väl resten tro vad de vill..
*
Kanske är det dags för förändring igen. Kanske är det dags att bestämma sig för vad man vill och sedan bara göra det. Det är ju de här åren som man skall ut i livet och misslyckas. Det är ju nu man skall satsa på dumma grejer och inte klara av det för det är nu man har mod att göra det, det är nu man är full av hopp och drömmar. Det låter idiotiskt men det är bara så det är.
onsdag 19 januari 2011
What Hurts The Most...
Nu har L varit och provridit Alma. Dom passade visst fint ihop enligt mamma och det är ju en enorm lättnad men samtidigt gör det så otroligt ont i magen vid tanken på att jag inte kan ta hand om henne själv. Det svider att tänka på att Tone satt i samma situation som jag gör nu. Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta för jag vet ju hur det kommer att bli. Att det inte längre är "vi två".
Jag har varit i denna soppan förr, men då vad det jag som red, jag som hittade den häst som sedan skulle bli min. Nu är inte paniken långt borta för jag har varit nära att förlora henne flera gånger. Nu känns det mer som att halva jobbet är gjort. Jag vet inte vad jag gör om jag mister henne. På det ena eller andra sättet. Jag kan inte beskriva hur det känns att veta att något är på gång och veta att det kan vara början på slutet eller början på något bra...
Jag måste helt enkelt försöka att inte tänka på det. Jag måste hålla fast i min ände och sedan låta saker hända. Hoppas på att det blir precis så bra som det borde bli...
Jag har varit i denna soppan förr, men då vad det jag som red, jag som hittade den häst som sedan skulle bli min. Nu är inte paniken långt borta för jag har varit nära att förlora henne flera gånger. Nu känns det mer som att halva jobbet är gjort. Jag vet inte vad jag gör om jag mister henne. På det ena eller andra sättet. Jag kan inte beskriva hur det känns att veta att något är på gång och veta att det kan vara början på slutet eller början på något bra...
Jag måste helt enkelt försöka att inte tänka på det. Jag måste hålla fast i min ände och sedan låta saker hända. Hoppas på att det blir precis så bra som det borde bli...
tisdag 18 januari 2011
Att ändra det som hänt...
Ibland önskar man att man kunde gå tillbaka i tid och ändra det som hänt.
Man kastar sig på låsta dörrar och skriker av fasa. Varför? Paniken kryper fram. Vad tänkte jag på? Men den enda dörr som står öppen är framtiden. Den som välkommnar alla, den vars dörrar aldrig stängs. Så varför inte bara välja den, riktiga vänner låser inga dörrar. Eller..?
Nåväl. Planer inför helgen... Det känns surt att den försvinner. Som att det inte var illa nog. Jag saknar min häst. Jag saknar R2. Jag saknar Trolle. Jag saknar det mesta. I en tid när saker inte alltid behövde vara så här. Nu är det liksom försent att tänka framåt. Alla andra vet ändå alltid bäst vad man skall göra sen. Snart är det slut. Snart är jag ensam mot världen. Ensam mot alla som vill att jag skall visa styrka. Så då är frågan, är jag stark nog att stå för mina drömmar?
"När du hittar min själ, vilse på gatan, kan du då hjälpa den att hitta hem?"
I dag.
I dag har jag inte gjort ett skit. Jag har legat på sängen och tänkt på vad dumt allt är. Jag har suttit på min stol och pratat med mig själv. Jag har varit sjuk. Vilken filosofia smörja. Jag vill ju göra något, inte ligga här och vara rutten. I morgon hade varit en bättre dag att vara sjuk på. Kommer ändå att få betala för det sen.
Vad har hänt med mig? Vad har hänt med den M som aldrig tvekade? Jag får hitta den till helgen. Så läskigt är det inte att prova något som man vet kommer att misslyckas. Om jag galopperar barbacka och blir avslängd så är inte risken så stor att jag skadas, den finns men den är ju inte så stor att jag skall behöva lägga det jag vill på hyllan. Om jag går upp lite tidigare finns ju risken att jag är trött, men väg då för och emot. Vilket är roligast? Att gå ut och bygga en snögubbe eller att sova hela dagen. Jag kan inte vänta på att alla andra skall inse att jag vill leva farligt ett tag. Att jag vill galoppera i snön och bygga snögubbar. Hitta dig själv människa!
Man kastar sig på låsta dörrar och skriker av fasa. Varför? Paniken kryper fram. Vad tänkte jag på? Men den enda dörr som står öppen är framtiden. Den som välkommnar alla, den vars dörrar aldrig stängs. Så varför inte bara välja den, riktiga vänner låser inga dörrar. Eller..?
Nåväl. Planer inför helgen... Det känns surt att den försvinner. Som att det inte var illa nog. Jag saknar min häst. Jag saknar R2. Jag saknar Trolle. Jag saknar det mesta. I en tid när saker inte alltid behövde vara så här. Nu är det liksom försent att tänka framåt. Alla andra vet ändå alltid bäst vad man skall göra sen. Snart är det slut. Snart är jag ensam mot världen. Ensam mot alla som vill att jag skall visa styrka. Så då är frågan, är jag stark nog att stå för mina drömmar?
"När du hittar min själ, vilse på gatan, kan du då hjälpa den att hitta hem?"
I dag.
I dag har jag inte gjort ett skit. Jag har legat på sängen och tänkt på vad dumt allt är. Jag har suttit på min stol och pratat med mig själv. Jag har varit sjuk. Vilken filosofia smörja. Jag vill ju göra något, inte ligga här och vara rutten. I morgon hade varit en bättre dag att vara sjuk på. Kommer ändå att få betala för det sen.
Vad har hänt med mig? Vad har hänt med den M som aldrig tvekade? Jag får hitta den till helgen. Så läskigt är det inte att prova något som man vet kommer att misslyckas. Om jag galopperar barbacka och blir avslängd så är inte risken så stor att jag skadas, den finns men den är ju inte så stor att jag skall behöva lägga det jag vill på hyllan. Om jag går upp lite tidigare finns ju risken att jag är trött, men väg då för och emot. Vilket är roligast? Att gå ut och bygga en snögubbe eller att sova hela dagen. Jag kan inte vänta på att alla andra skall inse att jag vill leva farligt ett tag. Att jag vill galoppera i snön och bygga snögubbar. Hitta dig själv människa!
Facebook.... Assbook.
Morr...
Nu är jag så jävla trött på allt tjat om disk och tvätt och mat och gör det själv. Det är ju fan inte möjligt att göra allt precis så bra som det borde vara. Ge mig tusen armar, möjligheten att kunna klona mig själv, förmågan att kunna tänka lika ologiskt som människorna som kräver lydnad och en red bull så kan vi tala om saken.
Nu är jag så jävla trött på allt tjat om disk och tvätt och mat och gör det själv. Det är ju fan inte möjligt att göra allt precis så bra som det borde vara. Ge mig tusen armar, möjligheten att kunna klona mig själv, förmågan att kunna tänka lika ologiskt som människorna som kräver lydnad och en red bull så kan vi tala om saken.
torsdag 13 januari 2011
Jag bitch-blickar din själ.
Jag blir snurrig i huvudet av allt man måste tänka på när man har häst. När man hör om alla skador som kan uppstå blir man ju helt nojjig, för det verkar ju som att när ett hårstrå ligger åt fel håll är det början på en senskada eller en virussjukdom. Om man inte genast börjar behandla hästen kan den bli allvarligt sjuk och dö typ. Hjälp O.O
Utrustningen skall sitta som luft kring hästen, jag har mest lust att slänga bort sadel och träns och rida utan, för om något är feljusterat kan hästen få alla möjliga konstigheter, som sneda muskler, skav, nervskador osv.
Dessutom hörde jag att man aldrig skulle hoppa upp på hästen utan pall för då kunde hästen bli sned i ryggen och det var jätte farligt.
Vad skall man ha för bett? Frågar man tio olika pers. får man tillslut svaret att alla är mordvapen. O.O Bettlöst nästa typ.
Att sätta ut hästen i hagen på vintern efter att den varit på en ridtur i högre gångart än skritt är livsfarligt. Att ha hästen i "varmstall" och sätta ut den utan täcke på vintern är livsfarligt, att låta hästen gå med skor är farligt, att låta hästen gå utan är också farligt. Att rida hästen då och då är inte bra och att låta hästen stå är inte bra. Om man borstar dåligt kan hästen få skav, och man borstar för mycket kan man göra hästen kittlig eller öm.
Att låta hästen gå i paddock är inte bra för då kan den inte röra sig som den borde och risken för kolik är jätte mycket större. Man skall inte låta hästen stå i hage för då kan den få upp för hög fart och skada sig. Den skall inte ha mycket spån i boxen för det kan försvaga senor och leder. Man skal inte ha lite för det kan ge belastningsskador.
Täcke på vintern annars influensa, inget täcke för hästen kan få svamp.
Så........ Vad får man göra? Vart går gränsen för vad som är rimligt? Vilka skall man lyssna på?
(allt som står ovan är tips och råd((ibland även hysteriska förmaningar)) som jag har fått av olika människor genom min hästkarriär och jag tar nog det mesta med en nypa salt. Man måste nog det. Annars orkar man tillslut inte leva med sig själv^^)
Utrustningen skall sitta som luft kring hästen, jag har mest lust att slänga bort sadel och träns och rida utan, för om något är feljusterat kan hästen få alla möjliga konstigheter, som sneda muskler, skav, nervskador osv.
Dessutom hörde jag att man aldrig skulle hoppa upp på hästen utan pall för då kunde hästen bli sned i ryggen och det var jätte farligt.
Vad skall man ha för bett? Frågar man tio olika pers. får man tillslut svaret att alla är mordvapen. O.O Bettlöst nästa typ.
Att sätta ut hästen i hagen på vintern efter att den varit på en ridtur i högre gångart än skritt är livsfarligt. Att ha hästen i "varmstall" och sätta ut den utan täcke på vintern är livsfarligt, att låta hästen gå med skor är farligt, att låta hästen gå utan är också farligt. Att rida hästen då och då är inte bra och att låta hästen stå är inte bra. Om man borstar dåligt kan hästen få skav, och man borstar för mycket kan man göra hästen kittlig eller öm.
Att låta hästen gå i paddock är inte bra för då kan den inte röra sig som den borde och risken för kolik är jätte mycket större. Man skall inte låta hästen stå i hage för då kan den få upp för hög fart och skada sig. Den skall inte ha mycket spån i boxen för det kan försvaga senor och leder. Man skal inte ha lite för det kan ge belastningsskador.
Täcke på vintern annars influensa, inget täcke för hästen kan få svamp.
Så........ Vad får man göra? Vart går gränsen för vad som är rimligt? Vilka skall man lyssna på?
(allt som står ovan är tips och råd((ibland även hysteriska förmaningar)) som jag har fått av olika människor genom min hästkarriär och jag tar nog det mesta med en nypa salt. Man måste nog det. Annars orkar man tillslut inte leva med sig själv^^)
Sebastian says:
I Like Ur Butt... But I have a BoyFriend...
Red Hektor i dag.
Tid och tålamod är vad som krävs för att kunna rida den hästen. Man kan inte ta för hårt i tyglarna, då blir det dragkamp. Man kan inte vara rädd för att använda mkt ben bara för att han springer som en galning, annars får du ingen samling. Alltså, lösa tyglar som ändå ser hårda ut så att lärarna blir nöjda, massa massa skänkel, för samling. Om man orkar hålla den positionen ett tag så får man till slut flytande, långsamma rörelser, fint eftergift och bra kännsla. Men försökt ta i tyglarna. Då går det i 180 km/h igen.
*
Jag vill få min häst att göra allt det coola som en massa andra hästar kan. (öh..?) Så jag måste börja träna extremt mycket nu. Svårt när man bara är hemma på helgerna.. Men det skall nog gå ändå. Tänkte se vart jag skall gå härifrån. Så får vi se hur det blir. Hoppas det blir enklare när jag slutat skolan. Då får jag förhoppningsvis lite mer tid att träna på. Skall börja med den totala lydnaden nu. Finputsa grundarbetet så att jag inte får några problem i framtiden. Man kan ju inte gardera sig helt mot återfall men man kan ju göra så att dom inte dyker upp på grund av slarv. Så det blir nog en del se filmer och läsa böcker nu.
Red Hektor i dag.
Tid och tålamod är vad som krävs för att kunna rida den hästen. Man kan inte ta för hårt i tyglarna, då blir det dragkamp. Man kan inte vara rädd för att använda mkt ben bara för att han springer som en galning, annars får du ingen samling. Alltså, lösa tyglar som ändå ser hårda ut så att lärarna blir nöjda, massa massa skänkel, för samling. Om man orkar hålla den positionen ett tag så får man till slut flytande, långsamma rörelser, fint eftergift och bra kännsla. Men försökt ta i tyglarna. Då går det i 180 km/h igen.
*
Jag vill få min häst att göra allt det coola som en massa andra hästar kan. (öh..?) Så jag måste börja träna extremt mycket nu. Svårt när man bara är hemma på helgerna.. Men det skall nog gå ändå. Tänkte se vart jag skall gå härifrån. Så får vi se hur det blir. Hoppas det blir enklare när jag slutat skolan. Då får jag förhoppningsvis lite mer tid att träna på. Skall börja med den totala lydnaden nu. Finputsa grundarbetet så att jag inte får några problem i framtiden. Man kan ju inte gardera sig helt mot återfall men man kan ju göra så att dom inte dyker upp på grund av slarv. Så det blir nog en del se filmer och läsa böcker nu.
onsdag 12 januari 2011
Ett inlägg angående hästhållning.....
Satt och kollade runt på youtube. I början var det mest lite skoj filmer om folk som ramlar av sina hästar för att de hoppar barbacka och sånt. Sen gick det över till hästar som bockade och stegrade sig, som slängde av sina ryttare helt enkelt. Även filmer med unghästar som har sadel på ryggen för första gången och som får lite sammanbrott. Ofta har varken häst eller ryttare gjort något fel utan det bara blev som det blev. Haha säger de och går vidare med livet.
Om man däremot läser vad folk har skrivit angående de olika klippen ser man en djungel av åsikter, råd och kritik mot den stackaren som ramlade av sin häst. En annan sak som dyker upp bland många filmer är hästar som stegrar sig på kommando Är det rätt att lära hästen att stegra sig? Är det farligt? Är det tufft? Svaret är ju förstås olika från person till person men jag tycker nog att om man äger kunskap om hur man tränar sin häst att stegra sig, så att hästen lär att stegra på "rätt" sätt, kan man få ett bra resultat och det är ju så klart jättekul att lära hästen lite tricks. Men gör man det på fel sätt kan det bli livsfarligt. Hästen kan slå runt och göra illa både sig själv och ryttaren. Den kan börja stegra sig utan att du gett den något kommando. Så jag anser nog att man skall rådfråga en tränare först, ta en kurs och ta reda på information. För jag tror att många ryttare inte inser faran med att lära ett så stort och oförutsägbart djur ett sådant trick. Man skall se till så att man verkligen har kontroll över sin häst i alla lägen innan man ger sig på något sånt. Om olyckan händer kan det vara för sent att tänka efter.
Så innan man bestämmer sig för att lära hästen något nytt tycker jag att man skall tänka noga efter, före.
I en film var det en ryttare som "slog" till sin häst på bogen för att den utförde en olydnad. Är det rätt? För visst är det så att man aldrig skall behöva använda våld? Men om hästen vägrar lyssna då? Är det då okey att ge den ett slag? (nu menar jag ju inte slag i den utsträckning att man verkligen slår hästen för det är ju självklart inte rätt, utan ett lätt slag för att hästen ev. sparkar i boxväggen, biter på något o.dyl.) Jag har en häst som biter på boxdörren, bommen och väggarna. Jag kan ärligt säga att jag kan klappa till henne på bogen, ganska ofta (efter att jag gett henne upprepade tillrättavisningar). Jag skulle aldrig misshandla min häst eller göra den ont med mening, men vart går gränsen? Jag använder ju faktiskt våld. Många brukar inte säga något om en person i ens närhet smickar till sin häst, men när man ser det på en film så är det plötsligt djurplågeri av värsta sort. Hur många vanliga hästmänniskor kan, handen på hjärtat, säga att de aldrig använt någon form för våld mot sin häst?
Jag anser faktiskt att om hästen inte lyssnar så har man rätt att "slå" (åter: inte ge den stryk) den, ge den en skarpare tillrättavisning. Den åsikten har jag baserat på det naturliga hästlivet där ledaren har nolltolerans mot olydnad, lyssnar inte de andra hästarna så får de räkna med en spark ett ett nyp. Allt det här handlar om ledarskap. Är man en självklar ledare för sin häst så behöver man aldrig slå den. Jag är inte alltid en självklar ledare för min häst, hon testar mig med jämna mellanrum. Speciellt när jag varit borta ett tag och kommer hem igen. Alltså: Är du ledare, kommer hästen att avsluta sin olydnad när du ger den små signaler. Är du ingen ledare kan du slå allt du vill, hästen har ändå ingen respekt för dig.
Det var några av många saker som tas upp. Åsikterna är mina egna och jag hoppas att alla människor strävar efter att göra det som är rätt. Det gör i alla fall jag.
//M
Om man däremot läser vad folk har skrivit angående de olika klippen ser man en djungel av åsikter, råd och kritik mot den stackaren som ramlade av sin häst. En annan sak som dyker upp bland många filmer är hästar som stegrar sig på kommando Är det rätt att lära hästen att stegra sig? Är det farligt? Är det tufft? Svaret är ju förstås olika från person till person men jag tycker nog att om man äger kunskap om hur man tränar sin häst att stegra sig, så att hästen lär att stegra på "rätt" sätt, kan man få ett bra resultat och det är ju så klart jättekul att lära hästen lite tricks. Men gör man det på fel sätt kan det bli livsfarligt. Hästen kan slå runt och göra illa både sig själv och ryttaren. Den kan börja stegra sig utan att du gett den något kommando. Så jag anser nog att man skall rådfråga en tränare först, ta en kurs och ta reda på information. För jag tror att många ryttare inte inser faran med att lära ett så stort och oförutsägbart djur ett sådant trick. Man skall se till så att man verkligen har kontroll över sin häst i alla lägen innan man ger sig på något sånt. Om olyckan händer kan det vara för sent att tänka efter.
Så innan man bestämmer sig för att lära hästen något nytt tycker jag att man skall tänka noga efter, före.
I en film var det en ryttare som "slog" till sin häst på bogen för att den utförde en olydnad. Är det rätt? För visst är det så att man aldrig skall behöva använda våld? Men om hästen vägrar lyssna då? Är det då okey att ge den ett slag? (nu menar jag ju inte slag i den utsträckning att man verkligen slår hästen för det är ju självklart inte rätt, utan ett lätt slag för att hästen ev. sparkar i boxväggen, biter på något o.dyl.) Jag har en häst som biter på boxdörren, bommen och väggarna. Jag kan ärligt säga att jag kan klappa till henne på bogen, ganska ofta (efter att jag gett henne upprepade tillrättavisningar). Jag skulle aldrig misshandla min häst eller göra den ont med mening, men vart går gränsen? Jag använder ju faktiskt våld. Många brukar inte säga något om en person i ens närhet smickar till sin häst, men när man ser det på en film så är det plötsligt djurplågeri av värsta sort. Hur många vanliga hästmänniskor kan, handen på hjärtat, säga att de aldrig använt någon form för våld mot sin häst?
Jag anser faktiskt att om hästen inte lyssnar så har man rätt att "slå" (åter: inte ge den stryk) den, ge den en skarpare tillrättavisning. Den åsikten har jag baserat på det naturliga hästlivet där ledaren har nolltolerans mot olydnad, lyssnar inte de andra hästarna så får de räkna med en spark ett ett nyp. Allt det här handlar om ledarskap. Är man en självklar ledare för sin häst så behöver man aldrig slå den. Jag är inte alltid en självklar ledare för min häst, hon testar mig med jämna mellanrum. Speciellt när jag varit borta ett tag och kommer hem igen. Alltså: Är du ledare, kommer hästen att avsluta sin olydnad när du ger den små signaler. Är du ingen ledare kan du slå allt du vill, hästen har ändå ingen respekt för dig.
Det var några av många saker som tas upp. Åsikterna är mina egna och jag hoppas att alla människor strävar efter att göra det som är rätt. Det gör i alla fall jag.
//M
tisdag 11 januari 2011
Ja eller nej. Det var frågan.
Tänk vilka idéer man kan få ibland. Sen är ju frågan om det är genomförbart. Kan jag klara det? Det skulle ge mig en möjlighet att se om jag kan följa mina framtidsplaner eller om jag skall lägga allt på is. Men jag satsar allt på ett kort om jag säger ja. Det är ingen fråga om att kunna ändra sig när man väl bestämt sig, då är det den vägen man går på. Skulle det skita sig så blir resultatet sorgligt på ett eller annat vis.
Jag är redo att satsa på det jag vill göra men visst fan blir det jobbigt när ingen annan tror att jag kommer att kunna fixa det. Jaja, man kan ju hoppas. Inte trodde jag väl att den enkla frågan skulle leda till något så seriöst. Såklart det är knäppt. Jag kan inte köpa en häst till! Fast det är ju klart, det kan ju gå...Om jag bara vill. Men då blir det med allt vad det innebär, jag säljer inte Alma. Nåväl. Har jag tur kommer något att sätta stopp för mina påhitt och då är jag räddad för denna gång. Men efter skolan kommer jag nog inte ifrån att jag måste skaffa nåt mer.
Men nog om det. Jag skall lägga ner mig på något som betyder mycket, då kan jag nog hitta tillbaka till det som finns där men som gömmer sig bra. Ska de bli så ska de bli. Hur det blir sen det vet jag inte, men tanken är god nog.
//M
Jag är redo att satsa på det jag vill göra men visst fan blir det jobbigt när ingen annan tror att jag kommer att kunna fixa det. Jaja, man kan ju hoppas. Inte trodde jag väl att den enkla frågan skulle leda till något så seriöst. Såklart det är knäppt. Jag kan inte köpa en häst till! Fast det är ju klart, det kan ju gå...Om jag bara vill. Men då blir det med allt vad det innebär, jag säljer inte Alma. Nåväl. Har jag tur kommer något att sätta stopp för mina påhitt och då är jag räddad för denna gång. Men efter skolan kommer jag nog inte ifrån att jag måste skaffa nåt mer.
Men nog om det. Jag skall lägga ner mig på något som betyder mycket, då kan jag nog hitta tillbaka till det som finns där men som gömmer sig bra. Ska de bli så ska de bli. Hur det blir sen det vet jag inte, men tanken är god nog.
//M
måndag 10 januari 2011
Pixie Cow Is Gay.
Om jag hade lyssnat på alla som sa vad jag skulle göra hade jag nu varit en som synder i mängden för helt andra skäl än de som gäller nu. Då hade jag inte gjort det jag gör nu, jag hade inte gillat det jag gillar nu, jag hade mest troligt varit långt bort från allt jag känner nu. Allt, absolut allt hade varit något annat. Inga hästar, inga skivor med HIM och Nightwish, inga svarta kläder med döda människor på. Utbytt. Mot glimtar av rosa och glitter, fest och mängder av kompisar, knulla runt med allt och alla. Sprit och färger. Vilket jävla ös!
Nu ser jag de som bjöd mig in i dessa kretser för många många år sen och vad får jag glimten av? Ungar med okänd far, fylla, död, utslängda, utdömda. Det är inte längre någon som står vid sidan om skammens avkommor. Jag dömer inte deras val, jag dömer inte mig själv för att jag valde en annan väg. För vem lever nu med allt det som ni ville ha? Vem fick som hon ville på sikt? Vem ser ner på vem? Jag kan inte låta bli att känna en bitter smak med tanke på allt jag fick gå igenom för att jag vände ryggen till era ord. Jag glömmer inte ensamheten och jag ser ännu ärren från sömnlösa nätter. Så jag säger nu bara: Så vet ni i alla fall hur det känns. Nu står vi på varandras sidor och jag välkommnar dig.
Nu ser jag de som bjöd mig in i dessa kretser för många många år sen och vad får jag glimten av? Ungar med okänd far, fylla, död, utslängda, utdömda. Det är inte längre någon som står vid sidan om skammens avkommor. Jag dömer inte deras val, jag dömer inte mig själv för att jag valde en annan väg. För vem lever nu med allt det som ni ville ha? Vem fick som hon ville på sikt? Vem ser ner på vem? Jag kan inte låta bli att känna en bitter smak med tanke på allt jag fick gå igenom för att jag vände ryggen till era ord. Jag glömmer inte ensamheten och jag ser ännu ärren från sömnlösa nätter. Så jag säger nu bara: Så vet ni i alla fall hur det känns. Nu står vi på varandras sidor och jag välkommnar dig.
I'm Back Dammitt!
Nån som har saknat mig? Nä.. Tänkte väl de. Men nu är jag iaf här igen. Lovet är över och skolan kräver sitt igen. Tänk de, nu är det sista rycket och sen är det slut. Kört.
Men men, red ut i dag. Fick Tzatziki, jag verkar nu ha blivit den som vill rida Tzatzan, och då ska hon få göra det og. Men det är väl bra. Vi mötte travhästar på tal om bra saker. Freak out! Han höll på att krypa ur skinnet. Men men, bättre än de Cheyenne gjorde. Hon hoppa omkring som en vildhäst och verkade ha roligt för ett år framåt. Linnéa åkte i backen vis varv nr 5 typ. Resten av resan gick bra dock.
Hovvården blev inget. Hade ingen lärare. Så det blev knäppa filmer med Ronja istället.
Men men, red ut i dag. Fick Tzatziki, jag verkar nu ha blivit den som vill rida Tzatzan, och då ska hon få göra det og. Men det är väl bra. Vi mötte travhästar på tal om bra saker. Freak out! Han höll på att krypa ur skinnet. Men men, bättre än de Cheyenne gjorde. Hon hoppa omkring som en vildhäst och verkade ha roligt för ett år framåt. Linnéa åkte i backen vis varv nr 5 typ. Resten av resan gick bra dock.
Hovvården blev inget. Hade ingen lärare. Så det blev knäppa filmer med Ronja istället.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
