Om jag hade lyssnat på alla som sa vad jag skulle göra hade jag nu varit en som synder i mängden för helt andra skäl än de som gäller nu. Då hade jag inte gjort det jag gör nu, jag hade inte gillat det jag gillar nu, jag hade mest troligt varit långt bort från allt jag känner nu. Allt, absolut allt hade varit något annat. Inga hästar, inga skivor med HIM och Nightwish, inga svarta kläder med döda människor på. Utbytt. Mot glimtar av rosa och glitter, fest och mängder av kompisar, knulla runt med allt och alla. Sprit och färger. Vilket jävla ös!
Nu ser jag de som bjöd mig in i dessa kretser för många många år sen och vad får jag glimten av? Ungar med okänd far, fylla, död, utslängda, utdömda. Det är inte längre någon som står vid sidan om skammens avkommor. Jag dömer inte deras val, jag dömer inte mig själv för att jag valde en annan väg. För vem lever nu med allt det som ni ville ha? Vem fick som hon ville på sikt? Vem ser ner på vem? Jag kan inte låta bli att känna en bitter smak med tanke på allt jag fick gå igenom för att jag vände ryggen till era ord. Jag glömmer inte ensamheten och jag ser ännu ärren från sömnlösa nätter. Så jag säger nu bara: Så vet ni i alla fall hur det känns. Nu står vi på varandras sidor och jag välkommnar dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar