Ja eller nej. Det var frågan.

Tänk vilka idéer man kan få ibland. Sen är ju frågan om det är genomförbart. Kan jag klara det? Det skulle ge mig en möjlighet att se om jag kan följa mina framtidsplaner eller om jag skall lägga allt på is. Men jag satsar allt på ett kort om jag säger ja. Det är ingen fråga om att kunna ändra sig när man väl bestämt sig, då är det den vägen man går på. Skulle det skita sig så blir resultatet sorgligt på ett eller annat vis.

Jag är redo att satsa på det jag vill göra men visst fan blir det jobbigt när ingen annan tror att jag kommer att kunna fixa det. Jaja, man kan ju hoppas. Inte trodde jag väl att den enkla frågan skulle leda till något så seriöst. Såklart det är knäppt. Jag kan inte köpa en häst till! Fast det är ju klart, det kan ju gå...Om jag bara vill. Men då blir det med allt vad det innebär, jag säljer inte Alma. Nåväl. Har jag tur kommer något att sätta stopp för mina påhitt och då är jag räddad för denna gång. Men efter skolan kommer jag nog inte ifrån att jag måste skaffa nåt mer.

Men nog om det. Jag skall lägga ner mig på något som betyder mycket, då kan jag nog hitta tillbaka till det som finns där men som gömmer sig bra. Ska de bli så ska de bli. Hur det blir sen det vet jag inte, men tanken är god nog.
//M