Ibland är det faktiskt lättare sagt än gjort.

Jag vet inte om det är luften eller det faktum att det inte är någon luft här längre. Men jag kan intye koncentrera mig på det som är viktigt. jag kan inte leva det liv som "de" vill att jag skall leva. Jag måste få lite svängrum. Men kanske är det som dom säger. Jag kan inte ta hand om mig själv längre. Jag är inte menad för något annat än det jag är nu. Visst kan man försöka motbevisa faktum men man kan ju tröttna på det med. Att alltid vara tvungen att bevisa för alla att jag kan. Just nu kännes det som att jag helt enkelt Inte Kan. Jag kan inte, det går åt skogen och jag kan inget göra för att det skall bli rätt. Så känns det.

Jag vet inte om tanken har slagit dig än men, livet är grymt orättvist ibland.

Nej, nu över till något annat. Jag har fått mitt rep nu^^ 7,2 m långt och jag är kääääär i det. Så jag hoppas verkligen att det inte är 20 minus grader ute när jag kommer hem för då skall jag prova det! Jag tycker Alma har varit vldigt duktig de senaste veckorna och jag tror att min medryttare (och tro det eller ej: Min mor) har en del av skulden. Hon ärenklare att jobba med när hon blir hanterad under veckans gång. Eftersom att jag är i skolan fem dagar i veckan blir det väldigt svårt att hålla i gång träningen och att komma vidare med den. Men nu går det lättare. Så jag hoppas hoppas.