Fucking retarded world!

Vi har det inte i oss. Vi är inte goda människor från födseln. Vi var ämnade för något annat. Men det fanns de som ville ändra, de som ville göra upp för det som inte blivit bra. Nu hängs dom på gatorna och vi hatar att behöva lyssna till deras sorgsna röster.

Nu skall alla de som kämpar för rättvisa bort! Men jag håller inte med. En dag kommer en av dessa att nå in till kärnan. Jag håller en knapp på att lyckan finns. Jag står på den enda sidan som inte kan knäckas För hur skall man kunna bryta ner en mur av ändlös kärlek och omtanke? Det går inte.

Det finns inget välja sida egentligen, det finns bara ett hopp om att jag en dag mognar och kan ta till mig av det som finns rakt framför mina ögon. Det handlar inte längre om att växa upp, det handler om att bli den man innerst inne är. Det handlar om att se förbi det man vet är fel och välja det som är rätt. Det är inget man kan välja, det är något man blir.

Jag vill inte veta allt om livet nu. Jag vill veta allt om livet längs vägen. Det är kort, det finns ingen tid att slösa, men varje dag är en evighet och man har tid att njuta. Så får man väl tåla lite lidande för det då. Vilket är värst? Att leva i rädslan eller att få lite räfs.

Tolka det hur som helst. Det är ändå bara du som vet säkert.

Jag vägrar att ge vika!

Jag är jag och så måste det förbli.

Jag har kommit fram till att jag kommer att faila och om jag failar så är det ingen mening med nåt. Jag vet att det låter drastiskt med jag kan inte misslyckas med det här för då är alla mina försök förgäves.... Allt jag har gjort nu har lett fram till detta ögonblick och nu är det snart upp till bevis. Inte så enkelt som det låter som.

Tänk om alla fick något.

Sovit nada i natt och är trött. Jag är hungring så gott som hela tiden men det finns ingen mening med att äta´, jag kommer ju vara lika hungrig igen sen. Borde plugga men lider av rastlöshet och skulle behöva hitta på något.

Om man får tråkigt så är det bara att härda ut. Det är ju meningen att man skall sköta sig själv här i världen, man skall sitta inne på sitt rum och plugga. Känner man inte för det så skall man sitta vid datorn. Men när jag har skrivit det här så finns det inte så mycket mer jag vill göra på datorn. Hur gör jag då? Sover?

Nej jag tror inte på den filosofin, att man måste växa upp och lära sig att ha tråkigt. Det finns inte så dumt som att köra fast i ett mönster av tristess bara för att det är så det skall vara. Tyvärr så är det svårt att spela kort när man bara är en.

Jag bor 4 cm från folk, det bor människor i alla riktningar och det finns säkert 400 människor inom en 100 m radie runt mig, men jag har aldrig känt mig så ensam som jag gör här.

Nu ger jag upp, jag går och knackar dörr.

Aoooooou!

Jag tror jag har fått flatlöss i näsan.... Håll avstånd..?

Dags för lovstädning igen. Sjuka fritid. Men det måste göras.

Detaljerna gör helheten och allt räknas med vad gäller dammkorn, fläckar och det mesta som inte är rengöringsmedel

Måtte världarna hamna i fas igen, jag är måntörstig och suktar efter vila. Tänka sig att jag skulle missa det viktiga igen. Ingen som hade räknat med va? Jo det hade ni nog.

Nationella i dag då. Svenska skriftliga. Jag har ingen aning om hur det gick O.O Kan vara ett G det kan vara ett VG men det kan lika gärna vara ett IG. Jag svamla som en gammal tant och fick jämt ihop två sidor. Jag som annars inte har några problem med att låta pennan flyga och ständigt skriver för mycket. Nej det kändes som att det kunde ha gått hur som hellst.

Ett annat ämne som det börjar gå bra med är hästkunskapen. Har fått en massa MVGn den senaste tiden. Borde vara nog för att jag skall få VG i kursen i alla fall. Det känns bra. Har gjort klart etik uppg i religionen med. Det börjar arta sig. Snart är kompletteringsuppg i hästkunskapen klar också. Har en grej kvar sen är det bara att lämna in. Kan jag göra i morn. Bäst jag gör klart den så snart som möjligt.

Sen är det bara hundra prov kvar.... Tro inte att jag är jätte optimistisk. Härifrån kan det bara bli bättre dock. Nåväl.

I morgon är det fredag och då ska jag hem. Lov nästa. Får vi se om det blir nått besök eller inte. Har i princip klartecken att börja med sidepull på Alma nu. Måste bara få tag på en. Det å andra sidan är lättare sagt än gjort. Det verkar inte som att ödet tycker att jag skall få fason på hästen. Men då får ödet tänka om, för jag SKA ha mitt sidepull. Finge jag som jag ville skulle jag bo naken i skogen och rida utan nåt. Men det skulle nog ta slut rätt fort med tanke på att vi här i Sverige har plussgrader i typ fem dagar och sen snö resten.

Men i alla fall. Jag tränar Alma lite med bettlöst och sen gömmer jag mitt träns. Moahahaha! Då måste alla rida med sidepull och ingen kan säga emot. Bara för att dagens människor är så rädda för att förlora kontrollen. Pfft. (säger den som knappt vågar galoppera barbacka....)

Jag fattar inte varför det skall vara så svårt att få sig själv att göra saker. Som att åka berg- och dalbana, man gör det inte, det ser helt enkelt för mustigt ut. När man väl har gjort det en gång inser man att det inte var så farligt.

Jaja. Nu skall jag försöka städa lite till. Bye

Usch vad tiden går fort.

Åren går och jag känner en viss stress (okey, jag får snart magsåg) saker går inte framåt, det spelar ingen roll hur hårt jag drar.

Hoppade i måndags, det kändes skumt efter två veckor i westernsadel. Silver var som vanligt på G och gav mig händerna fulla. Men han är underbar om man bara ger honom lite tygel, annars blir han fasligt stark och hård i mun. Sen får man på bästa sätt försöka ta itu med problemet att han springer av sig skorna längs långsidorna. Men lektionen gick ändå över all förväntan och jag är nöjd.

Dressyrlektionen på torsdag verkar ha ersatts med ett nationellt prov i svenska... Blä. Men det skall väl gå det med.

Längtar till helgen, då blir det lov och rida varje dag^^ Alma utför lerbad flera gånger om dagen och smetar flitigt in sig så fort tillfället bjuds. Jag tränade litet friendly-game med longeringsspöt i hagen under helgen gång och hon vek inte en tum. Imponerande, innan kunde jag inte ens tänka på ordet spö innan hon försvann i ett damm av grus. Men ännu är det inte alla som får vifta med piskor, en viss reservation har hon allt kvar. Men jag behöver ju ändå inte ha något spö på henne så det spelar inte så stor roll. Kul att hon inte är rädd längre bara.

Känns som att det var evigheter sedan jag red barbacka nu men jag får väl hålla mig ett tag tilll, jag fick ju avlägga ett löfte om att använda sadel ett tag framöver eftersom att mamma tyckte att hon blivit så vrång att rida. Jag förstår inte vad hon menar O.O (hehe) men jag antar att hon har rätt, jag behöver få lite diciplin på henne, så inte L slutar rida henne pga för mycket spring i benen.

Allt som allt går det väl ett tag till.