Usch vad tiden går fort.

Åren går och jag känner en viss stress (okey, jag får snart magsåg) saker går inte framåt, det spelar ingen roll hur hårt jag drar.

Hoppade i måndags, det kändes skumt efter två veckor i westernsadel. Silver var som vanligt på G och gav mig händerna fulla. Men han är underbar om man bara ger honom lite tygel, annars blir han fasligt stark och hård i mun. Sen får man på bästa sätt försöka ta itu med problemet att han springer av sig skorna längs långsidorna. Men lektionen gick ändå över all förväntan och jag är nöjd.

Dressyrlektionen på torsdag verkar ha ersatts med ett nationellt prov i svenska... Blä. Men det skall väl gå det med.

Längtar till helgen, då blir det lov och rida varje dag^^ Alma utför lerbad flera gånger om dagen och smetar flitigt in sig så fort tillfället bjuds. Jag tränade litet friendly-game med longeringsspöt i hagen under helgen gång och hon vek inte en tum. Imponerande, innan kunde jag inte ens tänka på ordet spö innan hon försvann i ett damm av grus. Men ännu är det inte alla som får vifta med piskor, en viss reservation har hon allt kvar. Men jag behöver ju ändå inte ha något spö på henne så det spelar inte så stor roll. Kul att hon inte är rädd längre bara.

Känns som att det var evigheter sedan jag red barbacka nu men jag får väl hålla mig ett tag tilll, jag fick ju avlägga ett löfte om att använda sadel ett tag framöver eftersom att mamma tyckte att hon blivit så vrång att rida. Jag förstår inte vad hon menar O.O (hehe) men jag antar att hon har rätt, jag behöver få lite diciplin på henne, så inte L slutar rida henne pga för mycket spring i benen.

Allt som allt går det väl ett tag till.