Kan jag?

Vad vill det säga att vara annorlunda? Är det en anledning att lämna en människa helt ensam bara för att den inte är som "alla andra"? Om man tänker efter hur vi människor behandlar varandra kommer man ganska snabbt fram till att man håller på ganska många fördomar och rent elaka tankar. Alla som känner mig vet att jag inte har någon gloria på huvudet men jag försöker så gott det går att tänka på andra innan jag slänger ur mig lite allt möjligt som jag gärna gör.

Det finns en del skäl till att jag gör som jag gör men det behöver vi inte gå in på nu.

Man säger ofta mindre snälla saker till personer som är lite speciella. Är det egentligen rätt att göra så? Om man själv hade stått i den personen ställe hade man nog inte mått så bra. Jag har varit där själv, stått i centrum för allas nedlåtande kommentarer men det hindrar mig inte från att själv dra ur mig spydigheter.

Hur resonerar vi? Är det ett sätt att visa styrka? Att visa att vi är bättre och starkare än den som nu ligger på botten och sörplar? Man vet ju hur fel det är när man bara tänker på det men hur ofta tänker vi så i stridens hetta? Jag känner inte många som faktiskt gör så, hur mobbad man än har varit själv. Det är helt enkelt nåt man inte gör. Man vill vara starkast, man vill känna sig överlägsen någon. Kanske inte så konstigt med tanke på våra instinkter..