O uppfostrade hästar.

När jag kom hem den här helgen påbörjades projektet att sätta igång hästarna. Alma (min häst) har jag lagt ned mycket tid på, just för att få henne att acceptera min ledarroll helt och hållet. Alla gånger vi har stått och stirrat på varandra med de ondaste blickar vi kan uppbåda har varit både frustrerande och tunga. Men den historien kan jag ta en annan gång. I alla fall, vi har nu rett ut den konflikten och jag har inte haft några problem alls på länge, så kommer jag hem och möts av en o uppfostrad märr som bits och sparkas, vägrar flytta sig och släpar mig lite hit och dit som hon kände för.

Men då tyckte jag att det var helt nog, med makt släpade jag den stretande hästen upp på gårdsplanen och påbörjade en serie övningar som krävde att den ovilliga hästen måste flytta sig. då var det som att allting lossnade igen och hon gick tillbaka till att vara en snel hest.

Då det problemet var löst tänkte jag inte mer på det. Det vill säga tills Bjonar (mammas häst) beslutade sig för att jag skulle oskadliggöras... Jag stod i hagen med lite gräs i handen, som vanligt var jag lite extra försiktig, då Bjonar kom och formligen krävde att jag skulle mata honom. Jag vill inte veta av att han går ned mig för att få mat så jag flyttade honom tillbaka så att jag kunde ge honom gräset utan att bli uppäten själv. Då såg jag hur hela hästen spände sig och lade på öronen för att sedan gå emot mig på ett ytterst hotfullt sätt. Jag vet ju att han är en väldigt dominant häst med en mycket stark vilja och tänkte att här måste jag komma på något fort.

Genast såg jag framför mig en scen ur en film om vild hästar där en hingst hade jagat bort en annan hingst genom att se stor och aggressiv ut, trots dens ringa storlek. Så jag försökte göra mig stor och "bossig". Responsen jag fick på det var att han sänkte huvudet och trampade i backen med frambenen. Där går gränsen tänkte jag och med ett urtids vrål hoppade jag emot honom med höjda armar. Då var det som att han kom på vad han hade gjort och backade ganska snabbt undan, nöjd med det kastade jag en tuss med gräs bort till honom och han godtog situationen. Så gick jag bort till Alma som var raka motsatsen. Hon flyttade sig undan när jag kom och väntade tills jag bjöd in henne med att komma, hon tog inte ett grässtrå innan jag hade sagt okey. Men allt i allt har vi två fina hästar och jag klandrar dem inte för hur de beter sig när ingen hanterar dem stort under veckodagarna.

Nog kan det verka något udda att bete sig på det viset som jag gör när jag är med hästarna men det får bara vara så.