Utåt mår man hur bra som helst, men på insidan leker kännslorna "hela havet stormar". Jag kan inte kontrollera när jag skall känna mig glad eller ledsen och det skrämmer mig. Jag blir irriterad och trött på att alltid vara på "fel" humör.
Det är tidskrävande och ansträngande att försöka se glad och oberörd ut när jag egentligen vill ta närmaste grej och kasta den så hårt i väggen att den går i tusen bitar och lite till, när jag måste se glatt medveten ut när jag helst vill sjunka ihop på golvet och gråta över allt och ingenting. Det kostar så mycket att alltid fejka.
Aldrig tappa kontrollen. Aldrig visa vad som egentligen rör sig i mitt huvud. "Du måste vara en snäll flicka nu M. Du kan inte fortsätta såhär, det går inte i verkliga livet. Du måste lära dig att ta kontroll över dina kännslor." Det som rasar och river i mig är inte så enkelt att koppla. jAg vet inte ens varför det finns där. Det är bara i vägen och förstör allt i alla fall... Och jag har ingen aning om hur jag skall få bort det eller hur länge jag klarar av att vara just "snäll flicka"...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar