Att ändra det som hänt...

Ibland önskar man att man kunde gå tillbaka i tid och ändra det som hänt.

Man kastar sig på låsta dörrar och skriker av fasa. Varför? Paniken kryper fram. Vad tänkte jag på? Men den enda dörr som står öppen är framtiden. Den som välkommnar alla, den vars dörrar aldrig stängs. Så varför inte bara välja den, riktiga vänner låser inga dörrar. Eller..?

Nåväl. Planer inför helgen... Det känns surt att den försvinner. Som att det inte var illa nog. Jag saknar min häst. Jag saknar R2. Jag saknar Trolle. Jag saknar det mesta. I en tid när saker inte alltid behövde vara så här. Nu är det liksom försent att tänka framåt. Alla andra vet ändå alltid bäst vad man skall göra sen. Snart är det slut. Snart är jag ensam mot världen. Ensam mot alla som vill att jag skall visa styrka. Så då är frågan, är jag stark nog att stå för mina drömmar?

"När du hittar min själ, vilse på gatan, kan du då hjälpa den att hitta hem?"

I dag.
I dag har jag inte gjort ett skit. Jag har legat på sängen och tänkt på vad dumt allt är. Jag har suttit på min stol och pratat med mig själv. Jag har varit sjuk. Vilken filosofia smörja. Jag vill ju göra något, inte ligga här och vara rutten. I morgon hade varit en bättre dag att vara sjuk på. Kommer ändå att få betala för det sen.

Vad har hänt med mig? Vad har hänt med den M som aldrig tvekade? Jag får hitta den till helgen. Så läskigt är det inte att prova något som man vet kommer att misslyckas. Om jag galopperar barbacka och blir avslängd så är inte risken så stor att jag skadas, den finns men den är ju inte så stor att jag skall behöva lägga det jag vill på hyllan. Om jag går upp lite tidigare finns ju risken att jag är trött, men väg då för och emot. Vilket är roligast? Att gå ut och bygga en snögubbe eller att sova hela dagen. Jag kan inte vänta på att alla andra skall inse att jag vill leva farligt ett tag. Att jag vill galoppera i snön och bygga snögubbar. Hitta dig själv människa!