Det blev inte som jag hade tänkt mig. Hur ofta har man inte sagt det. Hur ofta har man inte önskat att man inte gjort det. Jag tror att det är kört på ett vis. Det som man har förlorat kommer inte tillbaka. Det är alltid borta och man vet aldrig vilken tid man borde leva i.
En gång hade jag en dröm. En dröm om en framtid som jag själv hade byggt upp. Den skall bli verklighet! Jag skall resa mig igen. Ge mig bara tid att samla fötterna och ta det första steget mot målet.
Många människor vill ha ett givande jobb, ett utvecklande jobb. De flesta människor tänker bara på vad de får och hur de skall få mer.
Jag vill jobba med hästar. Alltid velat och vill jag än. Jag vill bara vakna varje morgon, gå ut i stallet och börja dagen. bit för bit, dag för dag. Visst vill även jag bli framgångsrik och känna att jag uträttar något, men det viktigaste för mig är att jag trivs. Jag tänker inte jäkta för att nå långt. Jobbar man målmedvetet men sansat så kommer man dit.
Det finns inget jag hellre vill än att gå ut i stallet och se hur dagens möjligheter och idéer kikar över boxdörren för att tigga mat. tryggheten med att ta ett litet steg i taget är att varje gång man måste ta två tillbaka så är det inte så långt att igen.
Jag vet inte om någon fattar hur jag menar men jag vet i alla fall. Och så länge jag kan se klart så skall det bli så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar